Ja, vad ska jag skriva egentligen... Vill väl inte riktigt skriva något jättedeppigt inlägg trots att den här dagen känns ganska så jobbig. Idag flyttade min andra halva till ett annat land för att börja på ett universitet där han ska plugga i sex år. Mina känslor är så blandade för det gör så ont och jag blir så ledsen när jag tänker på att det är över en månad kvar tills jag får ha honom nära mig igen, men samtidigt är jag glad och förväntansfull inför när vi träffas igen. Dessutom är jag så sjukt stolt över den utbildning min kille kommer att ha och att han vågar flytta utomlands helt själv. 

 

Det kändes väldigt overkligt när jag sa hejdå till honom klockan kvart över sex på morgonen imorse och sedan åkte hem till hans hus, satt i hans säng och tänkte på att det är över trettio dagar kvar tills jag får kyssa honom igen. Just nu sitter jag med hans tröja på mig och myser av doften av honom. 

 

Jag tvivlar inte en sekund på att vi inte kommer att klara det här med tanke på hur mycket vi tycker om varandra, en distans är inget som rubbar vår kärlek :)) Och som tur är finns det ju skype!